ung mamma

Tankar kring vecka 26

Barnen vaknade redan vid 06.00 och jag vägrade att gå upp, det är natten försökte jag förgäves få fram och pekade ut på mörkret men icke, ”gåå neeer” sa Livia och J fick följa med. Den här tröttheten som jag tycker blivit bättre, eller hade blivit varade inte länge utan jag är bokstavligt talat helt slut på mornarna och eftermiddagarna just nu. Jag har visserligen slarvat med järntabletterna men får ju sådana magproblem, det om något är hemskt och har inte direkt blivit bättre för varje graviditet heller…

Vecka 26 idag, skrev jag rätt tänker jag rent spontant för jag tycker det går så fort att jag helst av allt vill bromsa in tiden, få njuta, stanna upp och vara i det här. Jag har en bebis i min mage som är cirka 30 centimeter lång och väger strax under 1 kg, hur gick det här till?! Vi har ingenting klart, en liten uppsättning med kläder som jag redan hunnit tröttna på att se, syskonvagn och bärsele och det är väl ”det enda”. Känner på något vis ingen stress heller, delvis för att jag ställt in mig på bebis runt den 22-25:e mars, har ju en förmåga att alltid gå över tiden men också för att jag någonstans lever kvar i vecka 12. Och så var det de här med barnnamn och vi har inte ett enda flicknamn just nu, några förslag? 

Magen vecka 20+0

mittfinahus-sandralinder-gravid-vecka-200Dagens mage vecka 20+0 

Halva graviditeten har passerat och jag tycker det går så himla fort! I tisdags pratade jag med barnmorskan som jag ska träffa i vecka 25 men fick en tid redan veckan efter London för att lyssna på bebisens hjärtljud, känns tryggt och hon verkade väldigt ödmjuk och tillmötesgående tillskillnad från den hemska barnmorskan Elisabeth som jag hade medan jag väntade Mathilde och Livia, förutom de sista veckorna med L då jag fick en annan, Camilla som var helt underbar.

När man är omföderska eller som i mitt fall till och med väntar fjärde barnet är det färre besök något som jag kan tycka är dåligt, eller på gott- och ont om jag ska vara ärlig för ingen graviditet är den andra lik och trots att man gjort det förut och ”vet mer” kan man stöta på andra problem, ha nya funderingar eller helt enkelt må annorlunda. Just nu mår jag jättebra men det där varierar givetvis från dag till dag men bebis verkar trivas därinne (det viktigaste!) och idag har han/hon legat och tryckt på någon nerv så det har ilat i naveln för fullt… Busunge! 

Vecka 19+0

Nu har vårt lilla hjärta växt till sig ordentligt för i morse kunde J känna sparkarna för första gången utanpå magen  Jag mår bra, jättebra i skrivande stund men det har varit mycket känslor och tankar sista veckan. Fick totalpanik över allt för en stund, det har varit så intensivt och sedan hade jag och J ett stort bråk i helgen som resulterade i att jag kände – vad har jag gjort, det här går inte! men när allt väl lagt sig kändes det bättre. Ibland behöver man rensa lusten likaväl som att man behöver bryta med sådant som skäl energi.

Jag har fått mina första bristningar på magen bortsett från den lilla Livia lämnade efter sig sist, jag känner hur kroppen blivit tyngre och hur blodmängden ökats då jag blir varm och yr på ett helt annat sätt än förut. Det är redan jobbigt med trapporna på övervåningen ibland då jag känner av foglossning så bävrar mig inför slutet av denna graviditet. Slutar väl att jag bor på nedervåningen sista månaden. 2 dagar kvar tills rutinultraljud och som jag tidigare nämn ska vi i n t e ta reda på kön! Men vi längtar lika mycket för det, att få säga hej till vår bebis 

Vecka 18+0

mittfinahus-gravid-mollis-premium-nalleFick en liten present till bebis från Josefin och Mollis, tack! ♥ (ska visa vad någon annan dag) 

9 dagar till rutinultraljud och det ska bli så spännande att se vår lilla igen, känner mig inte alls orolig utan är mest förväntansfull, den största oron var inför kub men klart att en viss rädsla finns innerst inne att något skulle vara fel. Att hjärtat inte slår eller att det skulle vara andra avvikelser, dock ser jag ingen anledning att ta ut det i förväg men jag tror de flesta föräldrar kan känna igen sig i det.

Vi har beställt barnvagn, det gjorde vi igår så nu kan vi bocka av en utav de större utgifterna. Vad tror ni att det blev för barnvagn? Och i vilken färg? Annars så har vi inte köpt något än, lite barnkläder i samband med att jag plusade men har inte haft något större shoppingsug om jag ska vara ärlig. Det kanske kommer när det närmar sig men just nu är det så mycket annat att tänka på så ”har ingen tid” men det hinns med det med. Vi har ju trots allt fem månader på oss 

Lilla älskade bebis, som vi längtar efter dig!

mittfinahus-se-kub-v-13-gravidLilla älskade liv, mormor kallar dig mirakel och det är precis vad du är! 

I morgon kliver vi in i vecka 15 och jag förundras över hur fort tiden har gått! För en vecka sedan var vi på kub och fick se en livlig liten bebis som både sög på tummen, drack fostervatten och sparkade för fullt! Kunde inte låta bli att skratta av kärlek och glädje när vi såg den lilla kroppen mer eller mindre flyga upp för varenda rörelse som togs, h*n måste verkligen ha gott om plats därinne. Vi fick låg risk, 1 på 20 000 så det kändes skönt att allt såg bra ut, nästa ultraljud är den 24 oktober klockan 09.00 och vi längtar redan massor! 

Tänk vad livet kan förändras öven en natt, till det mer positiva. Min tveksamhet som jag hade i början, chocken som det blev har lagt sig helt och jag ser verkligen fram emot en till liten bebis. Angelica blev överlycklig när vi berättade att hon skulle få ett syskon igår kväll och Mathilde hoppas på en lillasyster. Som fler av er redan vet som följer mig på instagram kommer vi inte att ta reda på kön då det helt enkelt få bli en överraskning även denna gång!

Gravid trots kopparspiral

Häromkvällen skickade jag iväg maken till coop för att köpa graviditetstest, efter att min mens varit frånvaro i närmare 2 veckor började oron inta sig och trots att jag har kopparspiral vet jag en handfull personer som blivit gravida ändå. Ni vet när man känner, inte nu, men det vore så typiskt om… Just precis så kände jag när jag kissade på den där stickan som tillsist, äntligen visade negativt och jag kan inte minnas när jag kände mig så lättad senast.

För när det kommer till fler barn känner vi båda att vi är väldigt klara, i alla fall på många år. Våra döttrar är det bästa som hänt- det finaste vi gjort men med barn följer också ett ansvar, det kostar, det kräver tid och engagemang och trots att det är helt underbart finns det dagar som man vill slita av sig håret i ren frustation. Jag vill känna att jag kan ta med mig ett barn åt gången för en ”ensam stund med mamma”, jag vill också kunna göra saker på tu man hand med min man. Ju fler barn, desto större begränsningar och jag tycker det är alldeles perfekt just nu även om det vissa dagar är överväldigande när alla vill sitta hos mig, samtidigt. Då hade jag önskat att jag kunde klona mig själv. Någon som känner igen sig? ^^

Hur tänker du/ni om antalet barn?