Tankar kring vecka 26

Barnen vaknade redan vid 06.00 och jag vägrade att gå upp, det är natten försökte jag förgäves få fram och pekade ut på mörkret men icke, ”gåå neeer” sa Livia och J fick följa med. Den här tröttheten som jag tycker blivit bättre, eller hade blivit varade inte länge utan jag är bokstavligt talat helt slut på mornarna och eftermiddagarna just nu. Jag har visserligen slarvat med järntabletterna men får ju sådana magproblem, det om något är hemskt och har inte direkt blivit bättre för varje graviditet heller…

Vecka 26 idag, skrev jag rätt tänker jag rent spontant för jag tycker det går så fort att jag helst av allt vill bromsa in tiden, få njuta, stanna upp och vara i det här. Jag har en bebis i min mage som är cirka 30 centimeter lång och väger strax under 1 kg, hur gick det här till?! Vi har ingenting klart, en liten uppsättning med kläder som jag redan hunnit tröttna på att se, syskonvagn och bärsele och det är väl ”det enda”. Känner på något vis ingen stress heller, delvis för att jag ställt in mig på bebis runt den 22-25:e mars, har ju en förmåga att alltid gå över tiden men också för att jag någonstans lever kvar i vecka 12. Och så var det de här med barnnamn och vi har inte ett enda flicknamn just nu, några förslag?