Familjeliv

VABB och på önskelistan!

mittfinahus-oddmolly-rabattkod-rea-nyheter

Grå Cardigan  Stickad kofta  Halsduk & Vantar

God morgon  Här blev jag väckt av att barnen bråkade om vem som skulle ligga närmast (läs: på!) mig och det var världens liv med andra ord, syskonkärlek när det är som allra bäst eller vad säger ni? ha ha… Idag var planen egentligen att bjuda hem ett par vänner på lite halloween firande men eftersom att Mathilde fortfarande är febrig och J känner sig sjuk och har ont i halsen får vi tråkigt nog ställa in det och kurera med thé och honung istället. Nackdelen med denna årstid, är det inte den ena som är sjuk så är det den andra och vise versa.

Apropå något helt annat och som överrubriken lyder – på önskelistan får tomten gärna komma med dessa julklappar till mig i år, tycker jag förtjänar det lite extra gravid som jag är och hur ofta prioriterar man egentligen sig själv när det kommer till klädinköp? Det blir ju alltid barnen. Eller pratar jag bara för mig själv när jag säger så? Så snälla tomten, älskling eller mamma, ett mjukt paket med något av plaggen ovan vill jag jättegärna ha, eller den här väskan ^^

*Innehåller Adlinks

Mammas lilla sjukling

mittfinahus-vabb-familjeliv

Förskolan ringde på förmiddagen och talade om att Mathilde hade feber så hon fick komma hem och mysa med mig istället. Fördelen med att vara egen, att kunna kombinera vabb och jobb om så behövs även om jag oftast lägger undan det som inte är allt för viktigt. Hon somnade direkt i vår säng, bäddade ner henne ordentligt och då vet man att hon är ynklig om det går så fort, mammas lilla älskling!  Tänkte att vi skulle beställa lite mat så fort hon känns lite piggare och jag misstänker att hon vill ha kinamat, det har liksom blivit en ”tradition” när barnen är hemma, favoriten är kyckling med grönsaker och ris och förhoppningsvis får hon i sig något annat än thé som hon hittills har druckit.

mittfinahus-sandrajosefin-com-amningsbh-macbook-gold

Innan de ringde i morse så satt jag och jobbade med vårens kollektion till Sandra Josefin, en utav spetsarna jag valt från 2017s produktion visade sig ha blivit borttagen på grund av dåligt resultat vid framtagningen något som jag fick reda på igår så får helt enkelt tänka om, känns sådär just nu då jag fullkomligt älskade den spetsen och redan skapat en vision men ibland blir det så och då får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Det kommer att bli jättebra ändå och har så mycket fina andra alternativ så nu längtar jag ihjäl mig efter nya provet av amningsbh:n Elise som dyker upp under nästa vecka!

K a o s !

1,2,3 andas! Just så känner jag nu, idag och har gjort den senaste tiden då det varit- och är så fruktansvärt intensivt med barnen som bråkar och grinar för precis a l l t ! Det spelar ingen roll om det är att någon har en leksak som är den andras, att de har likadana är stunt samma för att det är såklart s a m m a de ska ha. Det kan även handla om att strumporna sitter fel, att det kommer en liten vattendropp på tröjan eller så är det nattningen där det är fullkomligt kaos. Vi har som rutin att läsa en bok eller sjunga en nattsång varje kväll men sedan ett par veckor tillbaka ska M inte sova, hon springer ned, väcker lillasyster när hon skriker rakt ut och man får natta om, och om igen.

Behöver jag ens nämna att jag börjar att bli gråhårig, att jag vill slita av mig håret stundvis och skrika rakt ut. Jag älskar mina barn men fy fan vad jag hatar denna trots men det får man ju inte ens kalla det längre utan utvecklingsperiod är väl det korrekta. Nä idag är jag trött, less och ska njuta av chips och dipp så fort ungarna somnat.

Familjedag i skogen

mittfinahus-se-familjeliv-sandra-linder

En frusen och trött liten Mathilde

Hej vänner, hoppas att ni haft en fin helg!  Här har det gått i ett med både tvättmarathon, påbörjad renovering och totalt kaos i hemmet, som det brukar med andra ord… Idag har vi varit iväg i skogen en stund, det hör inte till vanligheten bör nämnas även om vi bor så nära naturen som vi gör. Planen var att grilla korv med barnen men med en 2åring och 3årings tålamod hann vi knappt få fart på brasan innan de hade huggit in i en varsin kall korv och bröd i mängder, istället begav de sig ut på trolljakt med pappa medan jag försökte styra upp lunchen någorlunda.

mittfinahus-varm-choklad-familjeliv

Vi hade med oss varm choklad och marshmallows att grilla, insåg dock att vår termos är på tok för liten så en ny större sådan står på behöver-införskaffa listan. Perfekt för varma drycker såhär års och till vintern när det blir lek och bus i pulkabacken. Får se om jag kommer i mina termobyxor då trots magen, jag har ju aldrig varit höggravid på vintern tidigare, något bra tips på vad som annars funkar? Kram S 

När känslan tar över!

Tack för era stöttande kommentarer här och på instagram, ibland överrumplas man av livet men jag vet någonstans att jag ändå VILL det här. Jag hade inte kunnat önska mig en bättre pappa till mina barn och en man som älskar mig som J gör men som någon refererade till ”vill du flyga fritt så ska du kunna göra det”. Och jag vill flyga men inte ensam utan med min partner vid min sida. Och det är inte alltid så lätt.

Min frustration grundar sig väldigt mycket i begränsningarna som varit här, ensamheten och att man aldrig haft eller känt någon samhörighet och inte heller inkluderats. Ta bara mina graviditeter och föräldraledigheten som ett exempel, att inte ha någon att spendera den tiden med, den tid som faktiskt borde vara underbar, spännande och mysig har istället varit ångstfylld. För att sitta hemma själv utan något socialt nätverk (mer än ytterst ytliga bekanta), det mår ingen bra utav.

Jag har många gånger känt en stor saknad och ifrågasatt min/vår framtid här, för på samma sätt som jag älskar Torsby för tryggheten och naturen som är ovärderlig för barnen så tvivlar jag och har svårt att se en framtid med möjligheter här. Sedan har jag personligen väldigt svårt för den mentaliteten som finns på landsbygden, trångsynthet, okunskapen som bottnar sig i rädsla och att ingen får ”sticka ut” i mängden likväl som att man inte bjuder in någon ny. Det ska vara så mycket mellanmjölk som det bara kan bli (helst).

Dit jag vill komma är att det alla gånger inte är så lätt och att periodvis tar känslan och frustrationen över. Jag älskar min man, mina barn och min familj är det finaste jag har här i livet men man måste också ta hand om sig själv som individ. Jag är framåt, jag vill göra saker, jag älskar att fika, strosa omkring i affärer (i en viss mån) åka iväg bara för att, spontaniteten, få drömma och hitta på något om det så bara är att gå ut i skogen för att grilla korv. Klart jag kan påverka situationen till en viss del och det försöker jag också att göra men det är lätt att ”tappa det” när man känner sig ostimulerad, att man alltid är den som tar intiativ och att livet stundvis står still.

Äntligen sommar!

God morgon!  Sitter ute på altanen med Livia och njuter av sommarvädret som är, J och Mathilde är och handlar frukost så får nöja mig med en kopp kaffe för tillfälle, tänk hur det bara på ett par dagar slagit om vädermässigt men också om man ser på grönskan som är. Från ett par skott till blommor, underbart!

Helgen har gått i ett även om fredagen var bäst rent försäljningsmässigt, en trög start men sedan sa det poff och det kom kunder i klungor, även om det var i omgångar. Då skulle alla ha rosetter och flugor helt plötsligt, så himla roligt, inte minst att få respons och lovord för sina produkter även om ”min marknad” är på nätet.

Igår packade jag ihop det sista och sedan blev det en spontan dejt med min vän Linda på Annies Kabyss som är smultronstället här i Torsby, det blev hamburgare från deras strandmeny ute på bryggan, ett glas rosé men även en god drink innan jag kom hem strax efter åtta. Idag blir det däremot bara mys med barnen, hoppas att din helg varit bra. Kram

Från och med nu kan det bara bli bättre!

Lilla stora älskade du, så klok, envis, busig och förståndig ♥  (klänning och leggings POMPdeLUX och skor Kavat)

Jag ser tillbaka på året som passerat och känner både glädje och sorg, glädje över vad jag lyckats åstadkomma, den lärorika resa som jag gjort (på gott och ont) men en sorg över att tiden sprungit iväg och jag inte kunnat- eller har haft ro att njuta. Att bli trebarnsmamma var inte så lätt som jag trott, ord som ”den tredje hänger bara på” stämmer förvisso men känslan av otillräcklighet, att inte hinna med har också varit ett faktum. Jag har dragits med skuldkänslor samtidigt som jag klättrat på väggarna av att jag varit uttråkad. Jag har velat så mycket men känt mig begränsad, ensam och många gånger varit otroligt ledsen över att jag ständigt misslyckas även om andra inte sett det så. Mitt äktenskap har påverkats och under en period funderade jag på att separata från min man trots att jag älskar honom över allt, små barn är intensivt och brist på egentid, närhet, sömn och att få känna det där ”pirret” och inte bara vardagsmåsten och blöjprat gjorde att vi ”förlorade” varandra för en stund. Angelica flyttade till sin pappa när skolan började och det kändes på riktigt som att förlora ett barn, att som mamma få missa första skoldagen, få ta del av hela den resan, det krossade mig totalt. Att försöka kompensera den missade tiden resulterade i att Mathilde kom skymundan då fokus hamnade på storasyster så det har verkligen inte varit lätt. Att driva företag uppe på det, inte veta vad man själv vill med livet har inget gjort saker lättare, det har varit- och det är jobbigt men en sak vet jag säkert – från nu och framåt kan det bara bli bättre.