Odd Molly Home

Jag har spanat in det här påslakansetet från Odd Molly hela sommaren men känt att priset varit lite väl mycket för sängkläder hur fint det än är men med 20 % rabatt som jag såg idag kunde jag helt plötsligt inte motstå så medan barnen- och maken sover har jag passat på att shoppa lite nytt hit hem. Känner någonstans att har vi köpt en ny säng för väldigt mycket pengar kan vi lika gärna unna oss lite fina lakan och sovrummet ska ju faktiskt vara en plats att trivas- och älska att vara i. Vad min man tycker återstår däremot att se i morgon … God natt 

oddmolly home mittfinahusJust nu 1196 kr (ord. pris 1495 kr) och du hittar det här! ←

Att finna balansen mellan att vara "sig själv" och mamma

Hej vännen,

Hoppas att allting är bra 

Jag har haft så otroligt mycket att göra sista tiden, så mycket att jag stundvis känt att jag snart går in i väggen, otillräckligheten är ett faktum och frustrationen likaså. Att ha varit mammaledig så länge som jag varit nu (3,5 år) har gjort att jag på sätt och vis ”tappat bort mig själv” och min egna identitet. Jag vet knappt hur man är- och vad man gör utan barn, med det sagt menar jag inte att jag vill vara utan barnen, absolut inte! men jag känner ändå någonstans att det är min tur att få satsa- och prioritera mig själv, jag är verkligen klar med graviditeter och barnafödande.

Att som mamma däremot säga ”jag vill inte vara hemma mer” känns konstig nog tabubelagt trots att vi befinner oss på tjugohundratalet och skuldbeläggandet sätter igång med kommentarer som ”du kan ju i alla fall vara hemma, en annan skulle göra vad som helst för att gå hemma med sitt barn”, eller det klassiska ”hur-känner-pappan-för-det” faktorn, precis som att män vore helt oförmögna att ta hand om barn, men för mig är det inte bara ena parten i familjen som ska göra uppoffringar för jobb- och karriär. Utan man får försöka hitta en balans annars resulterar det i separation och skilsmässa.

Hur tänker ni kring det här, är det någon som känner igen sig eller är jag ensam?